Jag håller även föredrag, berättar och visar bilder om mina resor. För företag och idrottsföreningar kan jag berätta om hur jag förberedde mig för resor, tala om hur jag sätter mina mål och hur jag sedan motiverar mig för att uppnå dem. Som biolog kan jag även hålla föredrag om naturen jag ser under mina resor.
Mina referenser hittar du under Partners »

Är du intresserad? Kontakta mig »
Tycker du om mina bilder? Jag har bilder till försäljning. Ta en titt i fotogalleriet och kontakta mig om du är intresserad. Jag har även många andra bilder. Mest på natur och landskap.
Scutisorex är det vetenskapliga släktnamnet på en näbbmus på omkring 100 gram som lever i Östafrika, Scutisorex somereni. Den har en ryggrad som är uppbyggd på ett mycket speciellt sätt som gör den enormt stark. En man på omkring 80 kg kan stå på näbbmusen utan att den tar skada (men det betyder inte att den inte protesterar).
Jobb i Serengeti
Jag har nu lämnat cykeln hemma i Sverige och istället börjat jobba. Jag har fått ett jobb på Lejonprojektet i Serengeti i Tanzania. Jag fortsätter do...
2010-11-07 10:38:03

Mer info »
Hosta i Quito
Hej! Jag har inte uppdaterat dagboken på ett tag. Det beror på att jag egentligen inte gjort så mycket sedan sist beroende på en långvarig hosta so...
2010-04-10 19:34:27

Mer info »
Brasilien
Nu har jag kommit till Brasilien. Ett land som låter som tropik och värme. Men hösten och vintern jagar mig an så länge norrut på kontinenten och ännu...
2009-06-04 22:22:34

Mer info »
Alla nyheter »
30 okt 2008 avmontering hos Posa Cykel
Nu närmar sig avresan mot Eldslandet snabbt. Den 22:a november ska allt vara klart. Shimano har gått med på att ersätta gamla och slitna delar av cykeln och Skeppshult bidrar med Schwalbes däck och slangar. Detta betyder att allt utom ramen, styret och framgaffeln blir utbytt. Efter 3127 mil ner till Kapstaden sitter många delar som berg på cykeln och mycket har rostat fast. Detta märkte jag inte minst då jag skulle komprimera cykeln inför flygresan hem från Sydafrika. Sadelstången var orubblig. Jag kunde skatta mig lycklig som inte fick mer klagomål på cykelns otymplighet när jag checkade in den. Den 30 oktober fick Tomas Holmqvist på Posa Cykel i Gävle en utmaning. Han skulle plocka bort alla utslitna delar på cykeln. Det första verktyget han tog fram var en slägga som svingades genom luften inne i verkstaden. Gång på gång träffade den sadelstången uppifrån med en metallisk smäll. Olja skulle hjälpa till att få rostens järngrepp att släppa. Sedan spändes cykeln fast uppochner i ett skruvstäd. Tomas vred med all sin kraft tills cykeln äntligen började lossna från sadeltången. Vilken lättnad!

Så här såg cykeln ut innan vi började.

Sedan fortsatte han med resten av delarna. Allt åkte av, kugghjul, växlar, bromsar, pakethållare, pedaler, ringklocka, flaskhållare och hjul. En del bultar satt hårt av rost, men med lite extra olja, tålamod och försiktighet kom de ut utan att brytas eller skada gängorna. Tomas tog en titt på vevlagret och sade lugnt med ett monalisaleende "Det här kommer att sitta hårt". Ett enkelt konstaterande. Det väsnades ordentligt när den eldrivna muttermaskinen gav full kraft för att vrida ur trampnavet som dock inte rubbades en millimeter. Men Tomas lät sig inte påverkas av motgången, som han verkade ha väntat sig, utan fortsatte metodiskt att bearbeta cykeln. Han hamrade märken runt om på utsidan av vevlagret och förklarade att det skulle göra att metallen vidgade sig något. Sedan försökte han igen med muttermaskinen som han dessutom hjälpte genom att slå på handtaget med en gummiklubba. Efter ytterligare ett tags oväsen lossnade så äntligen vevlagret. Långsamt långsamt gängades det ur cykelramen medan muttermaskinen tuffade på. Så småningom gick det snabbare och Tomas kunde skruva ut sista biten för hand. Kvar av cykeln, som nu såg rätt ynklig ut, blev en gul ram med framgaffel och ett styre.

Tomas verkar road av att få hamra med släggan på min sadelstång.


Det small varje gång släggan träffade och jag tyckte lite synd om cykeln.


Till slut vreds sadelstången loss, fastspänd i ett skruvstäd. Tomas spänner bara ansiktet för att öka dramatiken på fotot.


Det mesta lossnade snabbt och lätt.


Rostiga bultar skapade tillfälliga problem. Det får ju inte gå för lätt.































Växelspakarna har gjort sitt och får nu ge plats år nya skinande spakar. Tre av fyra växelspakar klarade resan till Kapstaden.


Hornet borde väl klara en resa till. Hur ska jag klara mig utan det?


Vänsterpedalen glappade mycket men var ändå den som överlevt bäst. Den andra havererade helt och fick bytas ut i Zambia.


En mycket exklusiv grupp!



Skeden får inte följa med längre. Förhopp-ningsvis ska de nya pakethållarna hålla bättre så att skedarna kan användas till andra ändamål. T ex att äta med.



























Vevlagret bjuder på starkt motstånd, trots kraftfull utrustning.


Ramen vidgades genom att hamra märken i den.


Fungerar det inte om man tar i så får man väl ta i lite mer. En strategi som till slut ger resultat. Vevlagret kommer långsamt ut.


Högen av skrot blev större och större.


Allt som blev kvar. Man kan väl inte ens kalla det en cykel längre?



























Nu väntar jag bara på att de nya delarna ska anlända från Shimano. Däcken från Skeppshult har redan kommit.





Till nästa inlägg

Kommentera gärna detta inlägg i Gästboken.
Administration - Design och Webbutveckling av Webking webbutveckling och it-konsulting ab