Jag håller även föredrag, berättar och visar bilder om mina resor. För företag och idrottsföreningar kan jag berätta om hur jag förberedde mig för resor, tala om hur jag sätter mina mål och hur jag sedan motiverar mig för att uppnå dem. Som biolog kan jag även hålla föredrag om naturen jag ser under mina resor.
Mina referenser hittar du under Partners »

Är du intresserad? Kontakta mig »
Tycker du om mina bilder? Jag har bilder till försäljning. Ta en titt i fotogalleriet och kontakta mig om du är intresserad. Jag har även många andra bilder. Mest på natur och landskap.
Scutisorex är det vetenskapliga släktnamnet på en näbbmus på omkring 100 gram som lever i Östafrika, Scutisorex somereni. Den har en ryggrad som är uppbyggd på ett mycket speciellt sätt som gör den enormt stark. En man på omkring 80 kg kan stå på näbbmusen utan att den tar skada (men det betyder inte att den inte protesterar).
Jobb i Serengeti
Jag har nu lämnat cykeln hemma i Sverige och istället börjat jobba. Jag har fått ett jobb på Lejonprojektet i Serengeti i Tanzania. Jag fortsätter do...
2010-11-07 10:38:03

Mer info »
Hosta i Quito
Hej! Jag har inte uppdaterat dagboken på ett tag. Det beror på att jag egentligen inte gjort så mycket sedan sist beroende på en långvarig hosta so...
2010-04-10 19:34:27

Mer info »
Brasilien
Nu har jag kommit till Brasilien. Ett land som låter som tropik och värme. Men hösten och vintern jagar mig an så länge norrut på kontinenten och ännu...
2009-06-04 22:22:34

Mer info »
Alla nyheter »
17-28 dec 2008, Antarktis

Nu är jag åter tillbaka i Ushuaia efter en kryssning till Antarktis. Det är snart dags att börja cykla norrut. På båten åkte jag dock på en influensa importerad direkt från Tyskland. Jag hoppas kunna bli av med den innan jag börjar cykla. Ett bra datum att ge sig iväg på vore ju den första januari.

17 dec: Ombordstigning: Kvällen innan hade jag sett fartyget Marco Polo i Ushuaias hamn. Först då började känslan infinna sig om att jag snart skulle vara på väg till Antarktis. Klockan 14 på dagen fick vi checka in. Det var stor aktivitet på hamnen då olika skepp lastades. Jag gick mellan stora fordon och kranar som flyttade containers för att komma fram till Marco Polo. Jag fick dela ett litet rum utan fönster med en fransk tjej. På kvällen var det dags för den första middagen ombord. Jag satt vid ett bort tillsammans med ett engelskt par, en äldre amerikansk dam och en fader och son från arablandet Bahrain. De skulle bli de första någonsin från Bahrain att sätta sin fot på Antarktis. Vi åt i en av två restauranger ombord, Waldorf Restaurant. Där fick man från en meny fick välja bland olika starters, apertisers, sallader, huvudrätter, efterrätter och ostbricka som vi sedan serverades. Den andra restaurangen hade alltid en "All you can eat" buffé. Det senare skulle komma att bli det ställe där jag åt de flesta av mina måltider. Båten lämnade hamnen medan vi åt. På vänster sida syntes argentinska berg och på den högra chilenska.

18 dec: En dag på havet: Jag vaknade av mig själv halv sju på morgonen. Nyfiken på vad det kunde vara för väder utanför mitt fönsterlösa rum klädd jag på mig och gick ut. Båten gungade lätt men det var fint väder ute. I horisonten blev Sydamerikas berg mindre Vandringsalbatros, 3,5 meter mellan vingspetsarna. Den lilla fågeln är en Wilsonstormsvala.och mindre. Havsfåglar följde i båtens akter, mest jättestormfåglar som med få vingslag regerade luftrummet närmas båten. På lite längre avstånd höll sig albatrosser som till synes ansträngningslöst höll skeppets fart. Mest imponerande var vandringalbatrossen som p g a sin enorma storlek (ca 3,5 meter mellan vingspetsarna) tycktes röra sig i slow motion.
Jag passade på att se mig omkring på båten och provade bland annat de tre bubbelpoolerna på översta däck efter dagens lunchbuffé. När jag satt där i det varma bubblande vattnet och såg ut över vågorna och havsfåglarna undrade jag om de gamla Antarktisexpeditionerna som Amundsen, Sheckleton och Nordenskjöld gjorde var lika tuffa och påfrestande som denna. Plötsligt ropade någon "Whales", jag sprang upp ur poolen och greppade min kikare. Nära båten passerade en liten grupp sydliga grindvalar. Jag berättade vad det var för valar för de andra resenärerna och fick även frågor om fåglarna. Någon frågade om jag var guide på båten.
På kvällen var det galakväll i den fina restaurangen och jag kom knappt in då jag inte hade tillräckligt fina kläder. Det var en lite udda blandning av gäster ombord. Der flesta var äldre tyskar. Jag ingick i den minoritet backpackers som köpt en billig sista minuten biljett i Ushuaia. En man som jobbade ombord sade att den normala medelåldern på båten brukar vara omkring 72 år men att den nu var 59 p g a alla backpackers. Totalt var vi ungefär 300 gäster.

19 dec: Falklandsöarna: På förmiddagen av ytterligare en solig dag anlände vi till Stanley, huvudstaden på Falklandsöarna med nästan två tusen invånare. Vi ankrade en bit från staden och blev skjutsade in till staden i mindre båtar. Jag gick till en strand en bit utanför byn där det fanns en pingvinkoloni. Man fick inte komma nära pingvinerna då området närmast stranden var minerat. I kikaren såg jag att en av pingvinerna skilde sig från de andra. Det var en kungspingvin. På eftermiddagen tog jag en promenad i staden innan jag återvände till skeppet.
Nästa dag skulle vi enligt planen besöka Westpoint Island på Falklandsöarna. Men på kvällen hördes ett meddelande från kaptenen i högtalarna, "Tomorrow the weather will be very bad". Vi fick reda på att en tyfon var på väg och att det var bäst att inte vara där när den kom. Så vi styrde istället söderut mot Antarktis.

20 dec: Drake Passage: Vi spenderade en hel dag ute på havet utan land i sikte. P g a lågtrycket strax norr om oss hade vi hårda vindar och det 176 meter långa skeppet gungade ganska mycket på vågorna, trots stabilisatorer. De flesta jättestormfåglarna hade Brokpetreller över vindpinat hav.slutat följa skeppet. Nu fanns det bara enstaka albatrosser och brokpetreller. Då och då syntes små mörka fåglar fladdra mellan vågorna. Det var de otroligt tappra stormsvalorna som trots sin storlek inte skrämdes av stora hav och hårt väder. Inne i restaurangen hördes hur porslin ramlade ner på golvet. I korridorerna hade besättningen förberett genom att rada upp spypåsar på räckena. Allt var med andra ord som det ska i Drakepassagen som är legendarisk för sina hårda vindar. Det rådde influensa på båten och jag fick ont i halsen och åkte på en förkylning.

21 dec: Antarktis: Vi hade nåt fram till den antarktiska halvön. Höga spetsiga berg stack upp ur havet, täckta av snö och is. Vi ankrade och förberedde för en exkursion i gummibåtar. Jag var i blåa gruppen vilket innebar att jag var först ut. Vi närmade oss Berg, snö, is och hav.bergen och då och då hoppade en pingvin ur vattnet längs båten. Moln började krypa runt över bergen och våran båtförare sade att det var ett tecken på att dåligt väder var på väg. Kaptenen på skeppet hade nog också sett molnen och valde att avbryta expeditionen av säkerhetsskäl. Så vi vände om utan att ha kommit speciellt långt. Istället styrde kaptenen skeppet längre söderut. Jag stod på främre däck och tittade på landskapet. Plötsligt såg jag en knölval på avstånd. Snart hörde jag andra ropa, det fanns en till knölval strax framför båten.

22 dec: Vindar och isberg: Om vädret tillät skulle vi åka till Deception Island. En vulkan som stack upp ut havet med en lite passage in till den vattenfyllda kratern. Det skulle t o m vara möjligt att bada där i varma källor. På morgonen stod jag längst fram i båten och såg hur vulkanen närmade sig. Det var hårda vindar. Nästan alla som rörde sig på däck hade lärt sig uppskatta de röda jackor vi fått låna som skyddade bra mot vind och kyla. Skeppet ändrade kurs och snart kom meddelandet på högtalarna. Exkursionen avbruten p g a hårda vindar. Istället skulle vi fortsätta söderut och bland annat se ett isberg. Jag vilade ett tag från vinde på läsidan v skeppet. Någon pekade efter ett tag och sade att där var isberget. Jag Ett stort isberg.tittade men trodde det var ett vanligt berg. När vi kom närmare var det inte svårt att imponeras av dess storlek. Det stack upp 80 meter över havsytan och var 700 meter brett. Jag kunde inte föreställa mig hur stort det var under ytan då bara ungefär 1/8 syns över ytan. Några pingviner satt på isen och när vågorna slog emot isen skvätte det gissningsvis 40 meter upp i luften.
Vi ankrade utanför King George Island och förberedde för ilandstigning med gummibåtar då vindarna lugnat ner sig. Min blåa grupp var sist i turordningen. När jag slutligen blivit kallad till gummibåtarna och stod och svettades fullt påklädd i väntan på min tur kom meddelandet. Vindstyrkan hade ökat och inga fler skulle få gå iland denna dag. Jag var en av de få gästerna som inte fick sätta min fot i pingvinkolonin på Antarktis.

23 dec: Valdag: Medan jag klädde på mig i rummet på morgonen hördes ett meddelande från kaptenen, "Good morning!" sade han, "but it’s not a good morning". Även denna dag ställdes landningen in pga hårt väder. Senare träffade jag kaptenen vid frukostbordet. Jag Tomten höll julskinkan varm.frågade om utsikterna för att möjligen kunna gå iland nästa dag. Han svarade, "Tomorrow it will be go hide yourself weather". Jag tolkade det som att det inte var så goda chanser.
Nu kändes det verkligen som om vi var i Antarktis. Förutom de snötäckta bergen på båda sidorna av båten fanns även mycket isberg flytandes i vattnet. På många isberg vilade pingviner. Jag spenderade eftermiddagen uppe på däck spanandes efter valar. Jag fick se tre knölvalar men missade tyvärr en som hoppade. Jag såg bara det stora plasket efter landningen.

24 dec: Julafton: Denna dag var planen att landa på forskningsstationen Gonzales Videla,Landstigning med gummibåt. d v s om vädret tillät. På morgonen var det dock fint och verkade lovande. Vi skulle ta en genväg genom ett sund. När vi kom fram såg vi att sundet var blockerat av isberg och drivis. Vi fick vända och åka runt. Jag började oroa mig för att detta skulle sinka oss tillräckligt för att vädret skulle hinna ändra sig till det sämre. När vi kom fram var det nästan vindstilla och solen sken. Min blåa grupp var först i turordningen då vi missat förra landningen. Det fick bli min julklapp att stiga iland på Antarktis. Först fick vi dock kliva i en giftlösning för att döda frön och organismer som möjligtvis skulle kunna följa med i sulorna. Forskningsstationen varMarco Polo och åsnepingviner. placerad mitt i en pingvinkoloni. Överallt låg pingviner på sina bon av grus och stenar. De skrek, stal stenar från varandras bon och poserade för kameran. Varje grupp fick en halvtimme iland innan man var tvungen att ta gummibåten tillbaka till skeppet. Jag råkade stanna en timme. Jag spenderade hela tiden utomhus och ville inte slösa tid med att t ex gå till souvenirshopen. Väl tillbaka på båten gjorde jag ett besök uppe hos kaptenen. Han visade bl a hur isbergen syntes på radarskärmen. Det såg ut som en stjärnkarta. Han förklarade att vindarna nu öppnat sundet vi försökt passera tidigare och stängt området vi kom igenom.Två åsnepingviner.
På kvällen blev jag inte insläppt i den fina restaurangen då jag inte hade tillräckligt fina kläder. Jag och några få andra på i buffén istället. En tomte stod och serverade skinka. Nu föll stora blöta snöflingor men julstämningen infann sig inte då det var ljust ute hela natten.

25 dec: Ytterligare en landning: På förmiddagen passerade vi genom Lemaire Straight, ett mycket smalt sund. De branta bergväggarna var mycket nära på båda sidorna av skeppet. I vattnet fanns mycket drivis där det låg enstaka krabbätarsälar och sjöleoparder. När vi kom ut ur sundet möttes vi av en issoppa med drivis och små isberg. Det var dock inget som stoppade oss En sjöleopard vilar på ett isflak.när vi långsamt plöjde igenom sörjan. Då och då snöade det kraftigt. När vi kom fram till den ukrainska forskningsstationen Vernadsky fick jag vänta länge på min tur då den blå gruppen återigen var placerad sist i turordningen. Jag passade på att ta ytterligare ett bad i bubbelpoolen varifrån jag kunde se isberg samtidigt som stora snöflingor försvann ner i poolen. Äntligen ropades den blå gruppen ner till gummibåtarna. Nu snöade det kraftigt och sikten var dålig. Tänk om de skulle ställa in igen. Med en lättnad satte jag mig dock i gummibåten och åkte till land, kryssandes mellan himmelsblå isberg. Gångvägen upp till stationen kantades av snövallar som var ungefär lika höga som jag. Vi fick en guidad tur inne på stationen innan det var dags att åka tillbaka till skeppet igen. Plötsligt dök en grupp på ungefär 50 pingviner upp kring gummibåten. De lekte och hoppade omkring oss och verkade lika nyfikna på oss som vi var på dem. Detta var den sydligaste punkten på resan, 65° 15’S, ungefär lika långt söderut som Piteå ligger norrut.

26 dec: Möte med draken: Nu var det dags att åka tillbaka norrut igen. Återigen skulle vi passera den ökända Drakepassagen. Kaptenens röst hördes i högtalarna och berättade Konstverket i rummet kallades "Flowing Water", kanske skulle "Sjösjuka" passa bättre?att det var hårda vindar där, "They call it the Drake Passage, I call it the Dragon Passage". Framförallt på eftermiddagen och natten gungade båten rätt så kraftig p g a de 8 meter höga vågorna. När man tittade ut mot aktern varierade utsikten mellan vindpinade vågor och bara himmel.

27 dec: Tillbaka en dag för tidigt: P g a väderförhållandena kunde vi inte åka till Cape Horn enligt planen. Reservplanen blev att åka tillbaka till Ushuaia en dag tidigare så att vi kunde få se "Världens ände". För mig var det dåliga nyheter då jag redan spenderat nästan tre veckor i staden i väntan på kryssningen. Jag hade hellre stannat ute på havet.

28 dec: Dags att checka ut: Klockan åtta på morgonen skulle vi ha lämnat våra rum men En åsnepingvin på promenad.det gick bra att stanna längre på båten. Jag stannade till efter lunch med nyfunna vänner från kryssningen innan jag tog mig tillbaka till campingen i Ushuaia. Jag var välkommen och de kom ihåg vad jag hette. Efter att ha satt upp tältet vilade jag ett tag för att ta igen lite sömn som varit lite oregelbunden under kryssningen. På natten blev det mörkt i några timmar, något som kändes ovant.

29-31 dec: Snart dags att börja cykla: Nu började förberedelserna för att kunna ge mig iväg. Dessa dagar blev det ganska många timmar framför datorn skrivandes i dagboken och jag passade även på att tvätta mina kläder. Jag köpte även mat för cykelturen, något Bussen till Sidney var nog försenad.som inte var så lätt då jag snart kommer in i Chile. Det har mycket restriktiva regler för vilken typ av mat man får korsa gränsen med. Blir man ertappad med t ex frukt, kött eller mjölk blir det dryga böter och allt kastas.

Jag har fortfarande hosta och en rinnande näsa. Troligtvis är det bättre att vänta tills jag blir helt frisk men jag börjar bli otålig och vill iväg så fort som möjligt. Förhoppningsvis kan jag börja cykla imorgon eller dagen efter.

GOTT NYTT ÅR!

För de som undrar så cyklade jag hela vägen från Antarktis.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Till föregående inlägg                                       Till nästa inlägg

Kommentera gärna detta inlägg i Gästboken.

Administration - Design och Webbutveckling av Webking webbutveckling och it-konsulting ab