Jag håller även föredrag, berättar och visar bilder om mina resor. För företag och idrottsföreningar kan jag berätta om hur jag förberedde mig för resor, tala om hur jag sätter mina mål och hur jag sedan motiverar mig för att uppnå dem. Som biolog kan jag även hålla föredrag om naturen jag ser under mina resor.
Mina referenser hittar du under Partners »

Är du intresserad? Kontakta mig »
Tycker du om mina bilder? Jag har bilder till försäljning. Ta en titt i fotogalleriet och kontakta mig om du är intresserad. Jag har även många andra bilder. Mest på natur och landskap.
Scutisorex är det vetenskapliga släktnamnet på en näbbmus på omkring 100 gram som lever i Östafrika, Scutisorex somereni. Den har en ryggrad som är uppbyggd på ett mycket speciellt sätt som gör den enormt stark. En man på omkring 80 kg kan stå på näbbmusen utan att den tar skada (men det betyder inte att den inte protesterar).
Jobb i Serengeti
Jag har nu lämnat cykeln hemma i Sverige och istället börjat jobba. Jag har fått ett jobb på Lejonprojektet i Serengeti i Tanzania. Jag fortsätter do...
2010-11-07 10:38:03

Mer info »
Hosta i Quito
Hej! Jag har inte uppdaterat dagboken på ett tag. Det beror på att jag egentligen inte gjort så mycket sedan sist beroende på en långvarig hosta so...
2010-04-10 19:34:27

Mer info »
Brasilien
Nu har jag kommit till Brasilien. Ett land som låter som tropik och värme. Men hösten och vintern jagar mig an så länge norrut på kontinenten och ännu...
2009-06-04 22:22:34

Mer info »
Alla nyheter »
13 feb 2010 Galapagos, Ecuador

Detta inlägg kommer helt att handla om en avstickare som jag gjorde från min cykel till Galapagosöarna. Det var enkelt och smärtfritt att ta sig dit. Det enda som hände var att några siffror ändrades på bankkontot och jag var tvungen att ge papperslappar till en resebyrå. Sedan väntade två av mina bästa veckor jag någonsin upplevt med drakar i paradismiljö.

28 jan: Jag och ett amerikanskt par hade fått sova hos Douglas som sålt resan till oss. Douglas skjutsade oss till flygplatsen på morgonen och vi checkade in. Några timmar senare flög vi in över Galapagosöarna och landade på ön Baltra. Där mötte vi resten av gruppen som skulle med på båtturen. Baltra är en relativt liten och karg ö. Runt flygplatsen hoppade små darwinfinkar runt som gråsparvar. Dessa små fåglar som spelade en stor roll i uppkomsten av Darwins evolutionsteori. Väl på båten blev vi välkomnade och fick våra rum. Båten kunde ta 16 gäster och vi var femton. Jag fick dela ett mycket litet rum med Andrine från Schweiz. På denna båt skulle vi nu resa runt och besöka olika öar under åtta dagar. Först gjorde vi ett besök på ön intill, Santa Cruz, som är en av de största öarna och där även Galapagos huvud ort, Puerto Ayora ligger. En buss tog oss genom ett kargt område med kaktusar och bladlösa träd. Ju högre och längre inåt landet vi kom desto grönare blev det. Det fanns så mycket som passerade utanför bussen som jag skulle vilja ha stannat och tittat närmare på och saknade friheten på cykeln. Vi kom upp till Los Gemelos, två vulkaniska kratrar som låg intill varandra i molnskogen.


Denna fink, drillfinken, hör till Darwinfinkarna och dess näbb är ett bra exempel på vad som inspirerade Darwin till sin Evolutionsteori. Denna näbb har anpassats till insektsätning.

Sedan gjorde vi ett besök till El Chato för att leta efter ett av de djur som är mest kända på Galapagos, jättesköldpaddan. Redan innan vi stannat bussen hade vi sett en del längs vägen. Vi gick mot en våtmark och såg ganska många längs vägen. I några små vattenpölar hittade vi tre riktigt stora sköldpaddor. De såg riktigt tunga och urtida ut. Tunga var de säkert också då de kan väga uppemot 250 kg och om inte urtida så var de nog riktigt gamla. De kan bli upp till 200 år. En av dem som vi såg hade ett mycket slitet skal som det växte gröna alger på, kanske var han tillräckligt gammal för att ha levt när Charles Darwin kom på besök.


En stor sköldpadda svalkade sig i en vattenpöl. Ser gammal och vis ut.

Innan vi åkte tillbaka till båten besökte vi en lavatunnel. Vi gick genom en grotta som var några hundra meter lång. En gång i tiden var detta en underjordisk flod av lava. Ibland var det högt i tak och gott om plats medan vi andra gånger var tvungna att huka oss för att kunna ta oss fram. Till slut kom vi ut i andra änden av tunneln.
Väl tillbaka på båten fick vi en mycket god middag. I ljuset från båten fiskade pelikaner. Då och då kom även en haj på besök liksom sjölejon. Ibland lekte sjölejonen med hajen som inte tyckte om det och simmade iväg. Under natten åkte vi norrut mot en av de mer avlägsna öarna, Genovesa.


Klipporna och havet på ön Genoves. Sjölejonen leker i vågorna på stranden.


29 jan: Jag vaknade medveten om att jag var på Galapagos och gick snabbt upp. Solen hade inte riktigt gått upp ännu och jag satte mig uppe på däck och spanade ut över havet mot ön som sakta närmade sig. Havsfåglar följde båten och jag så ett par grupper av delfiner på håll. Flygfiskar flög då och då över ytan för att komma undan båten. Vi hade korsat ekvatorn under natten.


En rödfotad sula på ön Genovesa.

Orädda sjölejon väntade på stranden och några havsleguaner solade på klipporna. Vi gick på en promenad på land och fick nu vår första magiska och nästan overkliga upplevelse som är vardag på Galapagos. Det var som om vi var osynliga. Rödfotade sulor, svalstjärtade måsar och större fregattfåglar som häckade i buskarna var helt orädda och brydde sig inte om oss. Vi passerade många av dem på bara några decimeters håll utan att de flyttade på sig. När vi kom tillbaka till stranden hoppade vi i vattnet och snorklade bland tropiska fiskar över en vit sandbotten och bland svarta lavaklippor. En stor sjölejonhanne passerade mig i vattnet.


En fregattfågelhanne har blåst upp sin hakblåsa för att imponera på honorna.

Efter lunch åkte vi iväg med gummibåt för att snorkla vid en plats där lodräta klippor ledde ner mot djupa vatten. Där fanns många lekfulla sjölejon som bjöd på akrobatisk show under vattnet. En örnrocka med vita prickar på ryggsidan seglade lugnt förbi. Det var den största örnrockan som vår guide någonsin sett, sade han. Sedan var det dags för ytterligare en promenad. Vi gick genom en koloni av Nazcasulor som häckade på marken. Hanarna uppvaktade honorna genom att placera små pinnar framför fötterna på dem. Honorna var dock aldrig riktigt nöjda med placeringen av pinnarna och flyttade alltid dem några centimeter. Även Galapagosduvorna hade påbörjat sin uppvaktning. Utanför klippbranten var trafiken av havsfåglar kaotisk. Sulor, liror, måsar och stormsvalor fyllde luftrummet.


Det är inget problem att komma tillräckligt nära det man vill fotografera.


Ön Santiago blev betydligt större för 121 år sedan då den fick en ny yta i form av lava.

30 jan: När vi vaknade på morgonen hade vi gjort ytterligare en lång passage på havet och kommit fram till Isla Santiago. Vi hade korsat ekvatorn och befann oss på södra halvklotet igen. Guiden tog oss till ett lavafält som Darwin aldrig gick på. Det fanns nämligen inte när han var där och är bara 121 år gammalt. När vi gick på den svarta lavan kunde vi se hur den runnit och korvat sig innan den stelnat. Det fanns en nästan oändlig variation av former och mönster. Väl tillbaka till stranden snorklade vi igen. Denna gång såg vi utöver de vanliga fiskarna en hel del stingrockor och ett sjölejon. När jag var på väg tillbaka ropade guiden till mig att det fanns pingviner bakom mig. Jag simmade dit och såg en Galapagospingvin ”flyga” bort under vattnet på lite avstånd. När jag vred på huvudet simmade en annan pingvin bredvid mig på bara en meters håll. Efter snorklingen tog jag med mig min kamera ut i vattnet och hoppades att inte vågorna skulle skölja över den. Jag stod i vattnet som nådde upp till brösthöjd vid en liten lavaklippa som stack upp ur vattnet. På den stod en lavahäger helt orädd. Jag fotade den med vidvinkelobjektiv på bara någon decimeters håll utan att hägern brydde sig. Det enda den brydde sig om var fiskarna som rörde sig i vattnet nedanför.


Lavahägern väntar på att en fick ska komma inom räckgåll. Galapagos är den enda platsen på jorden där man kan se denna häger.


Utsikten från ön Bartolomé.

På eftermiddagen åkte vi över ett smalt sunt till en liten ö kallad Bartolomé. Andra båtar fanns där och de snorklade redan i vattnet. Vår guide sade dock att han kände till en bra plats så vi åkte till ett annat ställe på andra sidan ön med gummibåten. Guiden sade att vi kanske skulle kunna få se hajar där. Det dröjde inte länge innan guiden hittade en haj och jag försökte simma efter den. Efter ett tag såg jag ytterligare en haj. Några sekunder senare såg jag två till, nej tre, nej fyra… Jag slutade snart räkna. Stället kryllade av vitfenade revhajar som var upp till två meter långa. Guiden gissade att de var omkring 40 stycken. Vissa hajar vilade stilla på botten medan andra lugnt cirklade runt lavastenarna. Jag så en smal passage mellan två stenar där hajarna trängdes när de passerade igenom. Jag simmade ner och blev en del av den trafiken. Jag mötte hajar och blev omsimmad av hajar på nära håll. Deras hud kändes som sandpapper.


Trafiken av hajar var tät mellan lavablocken.


Ett möte med en haj på ca fem meters djup.

Innan kvällen gick vi upp till toppen av ön där det fanns en liten fyr. Vi hade utsikt ut mot många öar och en vy som är vanlig på vykort från Galapagos. På väg tillbaka till båten gjorde vi en tur med gummibåtarna runt ön och fick se Galapagospingvinerna sitta på klipporna på riktigt nära håll.

31 jan: På morgonen denna dag åkte vi till en annan liten ö som vi sett från fyren dagen innan. Ön kallas Chineese Hat p g a sin form. Vi gick en promenad längs stranden och på lavastenarna. Vegetationen gick i röda och gröna färger som kontrasterade mot det turkosa havsvattnet och den nästan vita stranden. Sjölejon diade sina ungar medan en hanne visade upp sin styrka för honorna. På lavaklipporna satt havsleguaner som var mer rödaktiga än de vi sett tidigare.


En sjölejonunge är lite blyg framför kameran.


Vi lunchtid på båten passerade en grupp med ett tjugotal pingviner och enstaka havssköldpaddor tittade upp då och då. Vi det här laget hade nog alla på båten förstått att livet på Galapagos inte bara handlade om landlivet och fåglarna i luften. Vad som fanns under vattenytan var minst lika förunderligt och faktiskt mer rikt. Så förväntningarna var höga när vi skulle snorkla. Det mest speciella med detta besök under havsytan var definitivt att vi fick se havsleguanerna skrapa av och äta algerna i vattnet. Det är den enda ödlan i världen som lever i havet. Revirhävdande fiskar försökte förgäves jaga bort de stora drakarna som inkräktade på deras plats. Att få se när havsleguanerna betar under vattenytan är mycket ovanligt. Enligt guiden får bara 0,2% av gästerna till Galapagos se det. När jag tittade upp över ytan såg jag ofta pingviner som satt på lavaklipporna och kaktusar som växte i bakgrunden. En haj som simmade förbi blev en bra bonus för detta undervattensbesök.


En havsleguan betar av algerna på klipporna under vattnet.


Galapagos är det enda stället i världen där man kan se pingviner vid ekvatorn.

Vi åkte vidare i rikting mot ön Santa Cruz. En upprymd känsla fanns i min kropp och jag kände mig otroligt privilegierad som befann mig på denna plats på jorden. Att papperslappar kunde förvandlas till detta kändes som ren magi. Väl framme vid Santa Cruz tog vi en promenad på ön mot Cerro Dragon, Drakberget. Marken var röd och opuntiakaktusarna hade höga raka stammar. Anledningen till att de utvecklat dessa stammar är drakarna som fanns på ön. Efter ett tag fick vi syn på den första draken som vilade under några buskar. Den var stor och gul med rostfärgade sidor. Det var en landleguan. Landleguanerna har en gång i tiden utvecklats från havsleguanerna och anpassat sig till ett liv på land på Galapagosöarna. Vi hittade fler landleguaner allteftersom vi gick.


Opuntiakaktusarna har höga stammar för att undvika att bli uppätna av öns drakar...


Landleguanerna ser verkligen ut som drakar. denna sprutade dock ingen eld.


1 feb: Denna dag vaknade vi upp utanför Puerto Villamil på den största ön, Isabela. Vi besökte en uppfödningsstation för jättesköldpaddorna där vi fick se dessa djur i olika storlekar. Vi fick även lära oss om de problem som vi människor skapat på de öar där vi infört djur som kor, åsnor, getter, hundar, katter, råttor och myror. Alla dessa djur bidrar till att inte en enda sjättesköldpadda överlever som ungar i det vilda på dessa öar. Därför är det viktigt att föda upp sköldpaddorna under kontrollerade omständigheter tills de är stora nog att klara sig själva. Sedan sade guiden att vi fick två timmar på oss för oss själva i Puerto Villamil. Alla andra tog sig in till byn för att besöka internet caféer och shoppa souvenirer. Jag spenderade mina två timmar bland havsleguanerna på stranden.


En annan drake, havsleguanen, poserar på en lavaklippa.

På eftermiddagen snorklade vi igen. Den här gången fick vi se stora havssköldpaddor som betade alger på havsbottnen. Medan vi tittade på en så pilade ett sjölejon förbi. Sjölejonen är verkligen överallt i vattnet vid Galapagos och eftersom de är så nyfikna får man nästan alltid se dem när man snorklar.


En havssköldpadda betar av algerna på bottnen.

Sedan var det dags för en promenad igen. Denna gång på en liten ö med massor av havsleguaner. Man fick vara vaksam och se efter var man satte ner fötterna så man inte trampade på dem. Då och då hördes fnysningar från leguanernas näsborrar då de sprutade ut salt från vattnet. Lavan på ön var av en vass typ kallad A-a lava. Namnet kommer från Hawaii och syftar på hur man låter om man går barfota på den.


Att Galapagosskarven inte kan flyga är lätt att förstå när man ser dessa vingar. Men försöka duger.


2 feb: När vi vaknade på morgonen hade vi förflyttat oss långt och befann oss vid ön Fernandina väster om Isabela. När vi åkte i land stod en Galapagosskarv på lavaklipporna och bredde ut vingarna. Det var lätt att förstå att denna fågelart inte kan flyga då vingarna var mycket små. På denna plats verkligen kryllade det av havsleguaner och många var mycket stora. De låg tätt packade intill varandra, på varandra och var tvungna att kliva på varandra om de ville fram. Honorna slogs om bohålor som de grävt. De mätte sin styrka genom trycka huvudena mot varandra. De stora hannarna visade andra hannar att de kommit in på deras revir genom snabba nickningar med huvudet. När de värmts upp tillräckligt av solen simmade en del ut i havet för att äta. Vi kom till en liten vik som var full av liv, röda krabbor, havsleguaner, sjölejon, skarvar och ett tiotal havssköldpaddor. Ute på havet såg vi hur valar blåste ut sin luft.


Havsleguanerna bokstavligt talat låg packade på varandra för att får plats.


En lavaödla sitter på ryggen av en havsleguan.


Jag sitter bland orädda havsleguaner och ett sjölejon.

På eftermiddagen åkte vi rakt över sundet till ön Isabela där vi ankrade i en vik. Vi började med att snorkla. Vattnet var kallare än tidigare och det fanns en hel del fiskarter som vi inte sett tidigare. Vi såg även flera havssköldpaddor. Jag fick syn på fötterna av en Galapagosskarv som simmade på ytan. Jag simmade närmare och när jag var bara ett par meter ifrån den dök den ner och jag fick se hur dessa fåglar simmar under vattnet, de använder bara fötterna med simhud mellan tårna. För att ge ett bra skolexempel på skillnaden mot pingviner fick jag senare även se en pingvin som simmade under ytan, men med hjälp av vingarna istället för fötterna.


Landskapet på ön Isabela.

Sedan var det dags för en promenad på land. Vi kom till en salt sjö, Beaglesjön, och vandrade vidare upp till en utkiksplats. Till guidens stora förvåning fick vi se en landleguan. Han sade att det var mycket ovanligt att se dem där. På eftermiddagen åkte vi norrut igen och spanade efter valar då guiden sagt att vi hade chans att se dem där. Vi såg ett par havssköldpaddor som parade sig och mantarockor som simmade nära ytan med vingspetsarna uppstickandes genom ytan så det såg ut som två hajfenor. Vi såg även tusentals smalnäbbade simsnäppor som rastade på vattenytan. Det måste ha funnits miljoner av dem runt ön som övervintrade där. Efter ett tag fick vi även syn på några valar innan solen gick ner. Under natten korsade vi ekvatorn två gånger då vi rundade norra delen av ön Isabela.


Fregattfåglarna följde båten utan ansträngning.


3 feb: Vi hade kommit tillbaka till ön Santiago men till en annan plats med en svart sandstrand. Vi tog en kort promenad på land innan vi fortsatte med snorkling. Medan jag tittade på en havssköldpadda kom en haj och simmade förbi. Jag såg även en muräna med stora svarta fläckar. Sedan fortsatte vi mot en liten grannö, Isla Rabida. Fregattfåglarna flög ansträngningslöst med båten. Klipporna och stranden på Isla Rabida var intensivt röda. Vi tog en promenad bland kaktusarna på ön. När det sedan var dags för snorkling igen från den röda stranden träffade vi ett par extremt lekfulla sjölejon. De följde oss hela tiden, tittade oss nära i ögonen och visade upp sin bästa undervattensakrobatik.


Sjölejonen är otroligt smidiga och lekfulla under vattenytan.


4 feb: Åttonde och sista dagen på båtturen. Vi hade stannat till vid ett mangroveträsk vid Santa Cruz. Vi tog gummibåtarna och åkte in bland mangroveträden och kom till en labyrint av laguner och gångar. Där fanns många havssköldpaddor och en del parade sig med varandra. Pelikaner dök ner i vattnet för att fånga fisk och bruna noddytärnor landade på pelikanernas huvuden i hopp om att de skulle tappa en fisk.


Vi tog en tur med gummibåtarna i mangroveträsket.

Sedan åkte vi tillbaka till ön Baltra och tog farväl av varandra. Jag och tre Schweizare åkte till Puerto Ayora på Santa Cruz varifrån vi tog en liten färja över till Isla San Cristobal. Det är en av de större öarna och vi besökte inte den under turen. Resan tog ungefär tre timmar och mitt ute på havet bromsade färjan kraftigt och girade. Jag skojade med Schweizaren som satt bredvid mig om att det var en val. Det visade sig dock vara sanningen, vi krockade nästan med en val.
Stranden i Puerto Baquerizo Moreno var fulla av sjölejon på natten och sjölejonen låg även på parkbänkarna, på strandpromenaden och i lekplatsen. På stranden låg de i små grupper tätt intill varandra. De verkade inte få sova länge då det alltid var någon som vände på sig. Det gruffades en hel del, speciellt när ett nytt sjölejon kom till en grupp och bestämde sig för att ligga ovanpå alla andra.

5 feb: Jag hade hört att Galapagos är ett av världens bästa ställen att dyka på, och all snorkling vi gjort innan hade övertygat mig om att det var sant. Så på eftermiddagen åkte jag ut för att dyka. Det första dyket var en besvikelse och vi såg egentligen inget speciellt. Guiden sade att det var p g a att vattnet var kallt så de tropiska fiskarna hade flyttat på sig. Den goda nyheten med detta var dock att kallt vatten var bra för morgondagens dyk som jag hade stora förhoppningar om. Det andra dyket var bättre. Vi dök ner till ett vrak, vattnet var mycket strömt. Utöver en hel del fiskar såg vi en sköldpadda och ett sjölejon. Men dagens stjärna var dock en sjöhäst. Det var första gången jag såg en sjöhäst och de är verkligen värda en plats bland jordens märkligare djur. Jag hoppades att jag skulle få se ytterligare ett av jordens märkligare djur nästa dag.

6 feb: Vi åkte ut med båt till en mäktig klippa som stack upp ur havet strax utanför San Cristobal. Klippan heter Leon Dormido, Sovande Lejonet. Det första dyket gjorde vi i en klyfta som delade klippan i två delar. Det dröjde inte länge innan vi började se hajar. Det fanns vitfenade revhajar, svartfenade revhajar och Galapagoshajar i hundratal. När jag tittade upp mot ytan såg jag de mörkblå silhuetterna av hajar mot strålarna av blått ljus som kom ner genom vattenytan.
Det andra dyket gjorde vi på andra sidan klippan där det snabbt blev djupt. Snart fick jag se den haj jag kommit för att se.  En hammarhaj simmade långsamt förbi. Hammarhajarna är definitivt några av de djur med mest märkligt utseende som jag sett.  Vi såg ungefär fem hammarhajar under dyket och en brasilianare som dök med oss fick panik när han såg storleken av hajen. Guiden tog tag i och lugnade honom. Mot slutet av dyket simmade vi igenom en smal passage genom klippan. När vågorna kom in åkte vi i hög fart in i passagen. Men när vattnet strömmade ut igen gällde det att håla sig fast i klipporna till nästa våg kom igen. Längre in lugnade vattnet ner sig och öppningen på andra sidan såg magisk ut där det ljusblå ljuset strömmade in. En sköldpadda simmade i öppningen. Detta var definitivt dykning av världsklass.

7 feb: Det var första regniga dagen under tiden jag var på Galapagos. Men jag och Schweizarna åkte ändå upp till en kratersjö på San Cristobal. Vi gick runt sjön men kunde inte se så mycket av utsikten då allt var skymt av regnet och dimman. På eftermiddagen bättrade sig vädret så vi gick och snorklade. Vi såg två olika arter av havssköldpaddor.


Denna drake finns bara på den lilla ön Santa Fé och heter således Santa Fé landleguan.

8 feb: Jag kände mig inte riktigt klar med Galapagos ännu. Det fanns fler öar som jag inte varit till som skulle vara väl värda ett besök. Jag tog färjan tillbaka till Puerto Ayora där det fanns många resebyråer. På det andra stället jag kom till hade de en resa på tre dagar som gick till just de tre öarna jag ville till. Men jag hade bara en halvtimme på mig att göra mig klar. Så jag checkade ut ur det hotell jag just checkat in på, åt lunch och betalade resan. Sedan satte jag mig på färjan som tog mig till ön Santa Fe där jag hoppade på båtturen som redan startat dagen innan. Jag skulle bara vara med tre av de åtta dagarna som båten gjorde. Vi började med en promenad på den lilla ön Santa Fe. Där såg vi snart öns specialitet, en landleguan av en art som bara finns på denna ö. De höll på att äta av de få växtarter som fanns. Tillbaka på båten upptäckte jag att det var en finare båt en den jag varit på tidigare. Dessutom var vi bara 8 gäster av 16 möjliga så vi hade gott om plats. Vi började resan mot nästa ö.


En besökare på båten.

9 feb: Vi gick upp tidigare än normalt för att bättre få uppleva fågellivet på ön Española. Ett sjölejon hade klättrat upp i bak på båten. Guiden berättade att detta sjölejon en gång gått in i båten och ner till nedre däck. Det var svårt att få ut det igen. Väl på ön reagerade jag direkt på hur färgglada havsleguanerna var där. Kroppssidorna var rosaröda och benen och ryggen med taggar mintgröna. Denna ö var full av liv och sjölejon rörde sig mitt i kolonier av Nazcasulor. Detta är den ö där albatrosserna häckar. Det var dock inte häckningssäsong så vi såg inga albatrosser men guiden visade oss landningsbanan som de använder. På eftermiddagen åkte vi till en annan plats på ön där vi fick vandra fritt längs en strand. Havsleguanerna solade på klipporna och spår på stranden visade var havssköldpaddorna kommit upp under natten för att lägga sina ägg. Innan vi åkte tillbaka till båten snorklade vi med några av sköldpaddorna.


Sjölejon och Nazcasulor lever sida vid sida.


Havsleguanerna på ön Española var mycket färgglada.

10 feb: På morgonen fick vi se två havssköldpaddors uppvaktning och parning just nedanför båten. Vi befann oss vid ön Floreana. Viken vi befann oss vid kallade Post Office Bay och här fanns rester av mänskliga bosättningar. Vi gick ner i en mörk lavatunnel tills vi kom ner till havsvattnet. Det var svalt därnere. Vid snorklingen såg vi flera havssköldpaddor och en örnrocka. Sköldpaddorna hade verkligen blivit vardagsmat under denna resa. Normalt är det en absolut höjdpunkt under ett dyk eller snorkling någon annanstans på jorden.


Överallt där hav möter land på Galapagos hittar man dessa krabbor.

Sedan åkte vi iväg till en liten krater som stack upp ur havet kallad Djävulens krona. Där snorklade vi i absolut kristallklart vatten med mycket fiskar. Sjölejon simmade förbi mig och tittade mig i ögonen på bara någon decimeters avstånd. Men höjdpunkten med detta ställe var nog landskapet under vattnet. Bland lavaklipporna fanns en mängd grottor som man kunde simma igenom och komma upp till ytan på andra sidan. I en grotta fanns en haj. Jag simmade igenom grottan med hajen framför mig. Snorklarna som fanns på andra sidan såg mycket förvånade ut och tittade mer på mig än hajen där vi kom ut tillsammans.
Sedan åkte vi till en ny plats på Floreana där det fanns en grund sjö med rosa flamingos. De var helt orädda för oss och kom till och med närmare när vi kom fram till sjön. De visade upp sig på bara några meters håll. Sedan fortsatte vi till en strand där det fanns mycket spår efter havssköldpaddor. Från den plats där jag stod kunde jag räkna till 26 havssköldpaddor ute i vattnet på en och samma gång. Det måste ha funnits en stor mängd av dem i den lilla viken.


Två flamingos poserar.

Sedan började vi resan tillbaka till Puerto Ayora på Santa Cruz. Snart ringde dock kaptenen i larmet och vi undrade vad som var på gång. En stor grupp delfiner hade kommit och simmade med båten. Överallt syntes fenor och hoppande delfiner. Just framför båten trängdes flera delfiner i kölvattnet. De simmade med oss ett tag innan de försvann. Innan solen gick ner flög en albatross förbi ute på havet.


Delfinerna tyckte om att leka i kölvattnet.

11 feb: Jag tog flyget tillbaka till Guayaquil på fastlandet. Taxin kunde inte köra mig till lägenheten där min cykel fanns då det pågick demonstrationer mot presidenten i staden. Jag hade t o m svårt att korsa gatan gående men lyckades till slut.

12-13 feb: Jag stannade ett par dagar i Guayaquil, mest för att uppdatera hemsidan och göra mig redo för att cykla vidare mot Quito, Ecuadors huvudstad uppe i Anderna.
För att summera denna resa till Galapagos kan jag bara säga att det varit en helt fantastisk resa.  Inte bara har jag sett en mängd olika djur som bara finns på dessa öar, många av dem är mycket speciella och att man dessutom kan komma dem så nära gör det hela till en overklig upplevelse. Sedan finns ju alla upplevelser under vattenytan. Jag har snorklat med sjölejon, havsleguaner, havssköldpaddor, hajar, pingviner och skarvar. Många gånger har jag snorklat två olika av dessa djur samtidigt. Sedan har jag ju dykt med Galapagos stjärna under ytan, hammarhajen. Jag har tagit närmare 5000 bilder under de två veckor jag spenderade på öarna.
Det har inte varit billigt men absolut värt vartenda öre. Jag är övertygad om att alla som läser detta har möjlighet att ta sig till Galapagos och jag rekommenderar er att göra det. Det handlar bara om vad man prioriterar.

Så när jag nu fortsätter ska jag försöka njuta av naturen utanför Galapagos, vi får se hur det går…

Till föregående inlägg.                                   Till nästa inlägg.

Kommentera gärna detta inlägg i Gästboken.

Administration - Design och Webbutveckling av Webking webbutveckling och it-konsulting ab