Från och med detta dagboksinlägg är alla dagboksinlägg skrivna av mig.

8 juni: Under dagen passerade Stellan och jag genom lummiga ekskogar i ett kuperat landskap. Efter ett tag blev vi hungriga och stannade vid en restaurang där vi bl.a. beställde lammsoppa. När soppan kom såg den inte speciellt aptitlig ut. Efter närmare undersökning visade den sig innehålla inälvor, mage, tarmar, njure mm. Efter att ha smakat bestämde vi oss för att inte äta den. Stellan ställde ner sin tallrik till en tiggande hund, men hunden verkade komma fram till samma beslut som vi. God mat är ju någonting Bulgarien inte är speciellt kända för och vi började ana varför.

9 juni: Vi fortsatte söderut genom ekskogarna och valde en mindre väg för att undvika så mycket trafik som möjligt. I en liten by träffade vi ett gammalt engelskt par som köpt ett hus där. Vi drack kaffe och pratade med dem ett tag och blev sponsrade med 50 leva (ca 250 kr). Nästa dag skulle vi träffa Stellans mamma, Gun, (våran webbmaster) och hennes syster, Ella, i Burgas. Vi slog upp tältet strategiskt bland några åkrar nära Burgas för att kunna komma fram tidigt nästa dag.

10 juni: Vi SMS:ade Stellans mamma Gun för att ta reda på mer exakt var de befann sig. Det visade sig att de var i Slanchev Brjag (eller "Sunny Beach" eller "Sonnenstrand") ca fyra mil norr om Burgas. Det var bara att vända cyklarna och cykla norrut igen. Vi var förväntansfulla eftersom vi visste att de skulle ha med sig godsaker från Sverige. Orten visade sig bestå av en strand och massor av hotell och restauranger. Stället var fyllt av skandinaver, tyskar, engelsmän mm. Bulgarerna var få, förutom de som jobbade där. När vi träffade Gun och Ella checkade vi in på deras hotell. De var nog mest vanda vid chartergäster, men de fixade fram ett rum till oss. När vi ätit oss nästan mätta på godis gick vi ut för att äta på restaurang.

11 juni: Vi hyrde en bil för att ta oss en vända i inlandet så Gun och Ella fick se det riktiga Bulgarien. Vi ville hyra en Lada men ingenstans fanns en sådan till uthyrning. Vi letade bland annat efter ett kloster som fanns utsatt på kartan. När vi kom till närmaste byn sa invånarna att de inte kände till något kloster, så vi körde vidare. På ett ställe körde vi av vägen in på en till synes knappt använd grusväg för att fika. Vi satte oss i gruset på vägen som slutade en bit bort. När vi satt och åt vårt bröd med billig och god ost kom det plötsligt en lastbil in på vägen där vi satt. Mycket förvånade avvaktade vi för att se vart den skulle. Utan att bry sig körde chauffören runt oss och hyrbilen som inte var en Lada. När han kom tillbaka stannade han och pratade en stund. Senare kom vi upp en bit i bergen och hålen i vägen var stora. Gun, som körde, koncentrerade sig mest på att undvika dem.

12-16 juni: Dessa dagar spenderade vi bland hotellen och restaurangerna på Slanchev Brjag (Sunny Beach, Sonnenstrand) och på stranden. Vi åt gott och vilade upp oss. Överallt, var man gick, kunde man höra och träffa svenskar. De första vi träffat under vår cykeltur. Det kändes faktiskt som om svenskarna var i majoritet på orten. När man pratade med andra svenskar fick vi ofta höra hur billigt det var där. Vi tyckte det var dyrt, eftersom priserna var ca 2 till 4 ggr så höga som på Bulgariens landsbygd. Vi passade även på att sortera ut allting vi inte längre behöver under resan, till exempel vinterkläder och vintersovsäckarna. Detta tog Gun med hem till Sverige. Måndagen den 12:e var stämningen hög bland svenskarna. Överallt gick folk med gulblåa kläder, flaggor och ansiktsmålningar. På kvällen skulle Sverige möta Bulgarien i fotbolls-EM. Stellan och jag tittade på matchen på storbilds-TV på en bar, fylld med svenskar och några bulgarer. Stellan viftade med sin Bulgariska flagga och jag satt inklämd bland alla bulgarer. Men när Sverige ledde med 3-0 hade jag ganska mycket utrymme omkring mig och vid 4-0 var det nästan tomt på bulgarer, förutom en som gömde sig under sin flagga. Matchen slutade 5-0 (om någon missat det) och alla svenskar firade hela natten.

På kvällen den 16:e åkte Gun och Ella tillbaka till Sverige igen. Stellan och jag stannade ytterligare en natt på hotellet för att åka på morgonen nästa dag.

17 juni: Efter att ha ätit den sista hotellfrukosten lämnade vi hotellet. Ägaren (eller vad hon nu var) tog kort på oss och sade att vi var deras speciella gäster. Vi är alltid välkomna tillbaka, sade hon. Vi fick gåvor av henne som skulle ge oss tur under resan. Stellan och jag har bestämt oss för att testa att cykla separata vägar till Istanbul där vi ska träffas igen den 25:e juni.

  / Daniel