Jag håller även föredrag, berättar och visar bilder om mina resor. För företag och idrottsföreningar kan jag berätta om hur jag förberedde mig för resor, tala om hur jag sätter mina mål och hur jag sedan motiverar mig för att uppnå dem. Som biolog kan jag även hålla föredrag om naturen jag ser under mina resor.
Mina referenser hittar du under Partners »

Är du intresserad? Kontakta mig »
Tycker du om mina bilder? Jag har bilder till försäljning. Ta en titt i fotogalleriet och kontakta mig om du är intresserad. Jag har även många andra bilder. Mest på natur och landskap.
Scutisorex är det vetenskapliga släktnamnet på en näbbmus på omkring 100 gram som lever i Östafrika, Scutisorex somereni. Den har en ryggrad som är uppbyggd på ett mycket speciellt sätt som gör den enormt stark. En man på omkring 80 kg kan stå på näbbmusen utan att den tar skada (men det betyder inte att den inte protesterar).
Jobb i Serengeti
Jag har nu lämnat cykeln hemma i Sverige och istället börjat jobba. Jag har fått ett jobb på Lejonprojektet i Serengeti i Tanzania. Jag fortsätter do...
2010-11-07 10:38:03

Mer info »
Hosta i Quito
Hej! Jag har inte uppdaterat dagboken på ett tag. Det beror på att jag egentligen inte gjort så mycket sedan sist beroende på en långvarig hosta so...
2010-04-10 19:34:27

Mer info »
Brasilien
Nu har jag kommit till Brasilien. Ett land som låter som tropik och värme. Men hösten och vintern jagar mig an så länge norrut på kontinenten och ännu...
2009-06-04 22:22:34

Mer info »
Alla nyheter »
1 nov 2004 Gävle, Sverige

Nu är jag tillbaka i Sverige och Gävle igen. Detta för att jobba ett par månader och tjäna ihop pengar för att kunna fortsätta till Kapstaden nästa år. Detta har varit planerat från början av resan. Här kommer alltså mitt sista dagboksinlägg för i år.

 

19 oktober: Letade upp en resebyrå i Dahab på Sinaihalvön och beställde en flygbiljett från Kairo hem till Sverige. Jag valde datumet till den 28:e oktober och visste att jag skulle behöva cykla på lite för att hinna detta. Eftersom jag haft lite problem med att få ut mina pengar från banken bokade jag bara biljetten för att betala den senare, i Kairo. Sedan gick jag till dykarskolan och betalade så mycket jag hade råd till. Resten lade min dykinstruktör ut åt mig tills jag kommer hem till Sverige och kan betala tillbaka till hennes konto. Skönt att hon litade på mig. När allt detta var klart var det lite sent för att börja cykla mot Kairo så jag stannade en sista natt i Dahab.

 

20 oktober: Lämnade Dahab på morgonen och började cykla västerut upp bland Sinais berg. Stellan stannade i Dahab för att dyka mer. Jag cyklade upp i en kanjon kallad Wadi Zaghra. Efter några kilometer såg jag ett följe som kom med kameler. Jag gick till dem för att fråga om det var rätt väg till St. Cathrenes katedral uppe i bergen. Det visade sig vara norrmän som varit ute i åtta dagar på kameltur. En av dem var fotografen Inge Bruland som visade mig en av sina böcker om det bibliska området. De sade att det inte var rätt väg till den plats jag ville. Jag såg lite förvånad ut och då sade de att man kunde ju komma dit denna vägen, men det skulle ta några dagar med cykel och att man borde ha fyrhjulsdriven bil. Efter att de bjudit på mat och gett mig mer vatten fortsatte jag. Ibland gick det att cykla, men ofta fick jag dra cykeln i lös sand och grus. De bästa ställena att cykla på var i de uttorkade bäckfårorna som ofta hade en lite hårdare botten. Denna dag hade jag huvudvärk vilket inte gick bra ihop med stark sol och att dra en cykel i en sandig uppförsbacke. När det blev mörkt rullade jag ut mitt liggunderlag och somnade under den stjärnklara himlen.

 

21 oktober: När solen gått upp fortsatte jag. Det gick rätt sakta framåt. Jag kom till ett ställe där jag var tvungen att välja åt vilket håll jag skulle svänga. Tog fram kartan och tyckte inte att det stämde riktigt. Tog fram min GPS och kom fram till att jag inte var där jag hoppade att jag skulle vara.  Dagen innan hade jag följd de tydligaste hjulspåren och svängt fel vid ett tillfälle. Det var bara att vända och konstatera att det blev 24 km i bonus i öknen. När jag väl var på rätt spår igen dröjde det inte länge förrän jag kom till en beduinby. Där stannade jag för att fylla på vatten men blev även bjuden på mat. Detta var extra gästvänligt med tanke på att det var ramadan, den muslimska högtid då muslimerna varken får äta eller dricka så länge solen är uppe. Det bakade bröd och lagade mat åt mig och satt sedan och tittade på medan jag åt. Efteråt märktes det att det passerar turister då och då. De tog fram pärlhalsband för försäljning och ville ha betalt för de foton jag tagit. Några kilometer efter byn fanns ytterligare en brunn. Det var bara att fylla på det lilla jag druckit ur vattenflaskorna. Man vet ju aldrig när man får chansen nästa gång. När mörkret kom var det bara att lägga sig att sova igen efter en dag med konstant men knappt märkbar uppförsbacke.

 

22 oktober: På morgonen tyckte jag att luften utanför sovsäcken kändes mycket kall. Jag kollade om det var is i vattenflaskorna. Det var det inte och när jag kollade på termometern var det 12 plusgrader. När solen nådde över bergen tog det inte lång tid innan det blev varmt igen. Efter ett par mils gång och cykling kom jag upp till passet på ca 1 400 m ö h och efter det tog det inte lång tid innan jag cyklade på asfalt. Nu väntade en 10 mil lång men flack nedförsbacke till andra sidan av Sinaihalvön. Jag fick inte så mycket nytta av backen som jag hoppats, eftersom det var ganska kraftig motvind. När jag kom ner började det skymma men jag fortsatte för att hinna till mitt flyg. Ute på havet såg det ut som många små byar. Det var fartyg på väg till och från Suezkanalen och en del oljeplattformar som lös därute. Efter drygt 16 mils cykling denna dag tyckte jag det var dags att göra natt. Jag gick iväg från vägen en bit och lade mig att sova i sanden.

 

23 oktober: Fortsatte norrut i stark motvind. Efter några mil stannade jag vid en kombinerad polis- brandkår- och ambulansstation för att få vatten. Jag frågade hur långt det var till närmaste affär. De visade mig till ett ställe några hundra meter bakom stationen. När vi kom dit började de banka på en dörr och skrika. Inget svar. Jag trodde inte att någon var hemma men efter ca 20 minuters bankande på fönster och dörrar och en hel del skrikande kom det ut en trött man som öppnade en liten affär så jag kunde köpa mat. Anledningen till att det var stängt var att det var ramadan. Varför ha en öppen affär när ändå ingen får äta dagtid? Butiksbiträdet verkade dessutom ha löst problemet med att inte bli hungrig under dagen genom att sova bort den ljusa delen av dygnet. Jag lagade maten på stationen och hoppades på att vinden skulle avta på eftermiddagen. Det hade den gjort varje dag på östra sidan av Sinai. När jag hade ätit och fått en dusch fortsatte jag cykla, men vinden hade inte mojnat och det gick sakta framåt. På kvällen stannade jag längs vägen för att fika och få lite extrakrafter. Men när jag satt där började jag frysa och kände mig febrig. Jag tyckte det var lika bra att stanna där över natten och bestämde mig för att vara frisk nästa dag. Jag hade inte tid att vara sjuk.

 

24 oktober: Jag mådde bra igen när jag vaknade och fortsatte cykla mot vinden. En bil jag mötte tutade väldigt mycket och vände bakom mig och körde ikapp mig. Det visade sig vara en man som gett mig vatten och bröd två dagar tidigare. Han bjöd på kaffe och gav mig mer vatten. Innan han åkte gav han mig t o m pengar att köpa mat för i nästa by. Detta var jag inte van vid i Egypten, landet där de flesta gör allt för att lura till sig så mycket pengar som möjligt av turisterna. På ett annat ställe där jag stannade för att köpa något att dricka fick jag ett turistpris på ca tre gånger normalpriset. Jag sade att jag inte tänkte betala detta och skulle precis åka när de istället bestämde sig för att bjuda på drycken och sedan dessutom på te. Det verkar som man hellre ger bort varorna än att ge en turist normalpris. När det började skymma blev jag stoppad av en man och inbjuden till någon form av anläggning. Det var strax före solnedgången och alltså snart dags att äta frukost för muslimerna. Jag blev inbjuden att delta i ramadanmåltiden. Diverse skålar dukades fram på en matta, bl.a. ris, potatis och kyckling. När klockslaget var rätt och någon började sjunga om Allah i moskén började alla att äta. Efter några minuter var allt uppätet. Sedan fick jag en rundvisning i ett slags utomhusmuseum som handlade om oktoberkriget 1973 mellan Israel och en arabisk koalition. På ett av museets fönster stod texten "Happy New Year 2000". Platsen var även idag (om jag förstod det rätt) en israelisk försvarspost mot Suezkanalen. Sedan fortsatte jag en bit till, parallellt med Suezkanalen, innan jag lade mig att sova en bit från vägen.

 

25 oktober: På morgonen svängde vägen snabbt ned mot Suezkanalen. Innan jag fick cykla in i tunneln under kanalen fick jag stanna vid en del kontroller och visa mitt pass och svara på frågor. Tunneln var trång och jag stannade när en bil ville passera. Som tur var var det inte så mycket trafik på väg i samma körriktning som jag. Efter kanalen stannade jag för att äta frukost. Efter det skulle jag fota några fåglar. Men det var svårare än jag först trott. En man kom fram till mig och sade att han inte ville att jag skulle fota där. Jag frågade varför och han svarade att det var för skräpigt. Jag fick inte visa skräpiga bilder för mina vänner i Sverige, vad skulle de då tro om Egypten? När jag lyckats förklara för honom att det var fåglarna och inte skräpet jag ville fota så var det OK. Innan jag åkte därifrån frågade jag honom varför han skräpade ner så mycket när han inte ville att det skulle se ut så. Han sade att det var alla andra som slängt det där. Men vad jag kunde se så kom mycket av skräpet från hans bilverkstad. Efter Suezkanalen cyklade jag västerut mot Kairo. Detta betydde även att jag slapp motvinden. Mot kvällen hade jag tänkt sova en bit utanför Kairo för att cykla in den sista biten i dagsljus dagen efter. Men snart var jag för långt in bland bebyggelse för att hitta en bra plats att sova på. Det var mycket trafikerat och mer eller mindre alla bilar hade bucklor och repor efter närkontakter. Det kunde ta mycket lång tid att korsa en gata i den aldrig sinande bilströmmen. 
Inne i staden fick jag en karta ritad åt mig som visade vägen till området med billiga hotell. Jag cyklade upp på en motorväg på pelare (men ändå inte riktigt romersk stil) som snabbt ledde mig över staden, utan trafikljus och korsningar. Efter kanske en mils cykling med staden nedanför mig kom jag fram till området med billiga hotell. Efter att har kollat runt och jämfört olika priser hittade jag ett bra ställe för ca 18 kr natten. Jag sov gott med nästan 17 mil i benen denna dag.

 

26 oktober: På morgonen skulle jag ta mig till en resebyrå för att hänt ut min flygbiljett. Jag tog en taxi och kom överens om ett pris. Jag visste vilket pris det skulle vara eftersom jag frågat andra om det. Problemet var bara att taxichauffören släppte av mig på helt fel ställe, något jag inte märkte förrän han åkt. Nu började jag bli riktigt less på egyptiernas eviga lögner för att få pengar och kände att det skulle bli skönt att komma bort från det. Jag hoppade in i en ny taxi som tog mig till rätt adress. Problemet var att inte resebyrån fanns där, men på denna plats hjälpte de mig att hitta den rätta adressen. Så det var bara att hoppa in i en tredje taxi och åka dit. När jag väl fått min flygbiljett frågade jag hur mycket det skulle kosta att åka taxi till mitt hotell. Han log lite och sade att det var nära nog för att gå, så det gjorde jag. Sedan ringde jag Esam, en sudansk man jag träffat på Sinai som lovat att ta hand om min cykel medan jag är i Sverige. Han kom till mitt hotell och visade mig runt lite bland marknaderna i ett smoggigt Kairo. På kvällen fick jag vara med på ramadanfrukosten med sudanesisk mat. Efter det åkte jag tillbaka till hotellet och började packa och sortera sakerna efter vad som skulle stanna i Kairo och vad som skulle med hem. Sedan kom Esam och hans pappa och hämtade cykeln och den väska som skulle stanna.

 

27 oktober: På morgonen kom Esam och vi åkte till Giza och pyramiderna. Genast kom en man fram till oss och frågade om vi ville rida kamel eller häst. Jag sade att jag hellre gick. Han svarade att vi behövde rida om vi skulle hinna se allt. Jag frågade hur långt det var mellan Sfinxen och pyramiderna. Han svarade att det var ungefär tio kilometer. Eftersom jag skulle till flygplatsen på kvällen och inte hade alltför mycket tid gick jag med på att rida häst, men mest eftersom Esam ville detta. Efter att ha sett pyramiderna insåg jag att det bara var några hundra meter till Sfinxen från pyramiderna. Jag insåg att jag återigen fått smaka på det egyptiska sättet att tjäna pengar på turister. Esam och jag lämnade våra hästar till sin skötare och fortsatte till fots. Efter att ha besökt Sfinxen åkte vi till Esams faders lägenhet där min cykel fanns. Det kändes tryggt att cykeln fanns hos sudanes, för egyptierna har jag inget förtroende kvar för, även om det naturligtvis finns ärliga sådana också. Till kvällen åkte vi till Esams lägenhet och åt ramdanfrukost där. Efter det var det dags för mig att åka till flygplatsen. Jag checkade in mitt bagage och satte mig att vänta.

 

28 oktober: Ungefär en timme efter midnatt fick vi gå ombord på planet som inte blev speciellt välfyllt. Efter bara en timmes flygning landade vi igen. Jag visste att jag skulle byta plan på Malta men tyckte att det gått lite väl snabbt att komma dit. Det visade sig att vi landat på Cypern för att fylla på bränsle. Sedan bar det iväg igen till Malta. Där bytte jag plan. Vi lyfte igen när det började ljusna. Jag tyckte att Malta var väldigt grönt jämfört med de områden jag nyligen cyklat igenom. Paret som satt bredvid mig hade spenderat två veckor på Malta och tyckte att ön var nästan växtfri och bara brun. Innan vi kommit upp över molnen såg jag vulkanen Etna på Sicilien. Det var mulet hela vägen över Europa och blev inte molnfritt förrän någonstans över Sydsverige. När vi kom ner på lägre nivå såg jag att det fanns frost i skuggorna och piloten sade att det var tre plusgrader ute. Jag hoppades att min pappa och syster som skulle hämta mig hade tagit med sig varma kläder. Planet landade klockan elva på förmiddagen och jag var en av de första som fick mitt bagage på rullbandet. Sedan gick jag ut till min pappa och syster som väntade utanför. Det kändes inte så kallt som jag väntat mig. Luften kändes mycket frisk och jag tog flera djupa andetag när jag kom ut. Det var även fascinerande att se hur klar luften var. Även på långt avstånd kunde jag se klara färger och skarpa konturer. Ingen smog eller något soldis i luften. Allting såg mycket frodigt och grönt ut även om hösten kommit långt. Sedan åkte vi hem till Gävle där jag nu befinner mig.

 

Nu kommer jag att vara i Sverige till mitten av januari. Från någon vecka in i november kommer jag att bo hos Stellan i Halland fram till jul. Därefter kommer jag att vara i Gävle för det mesta innan jag fortsätter cykla söderut från Kairo.

 

Administration - Design och Webbutveckling av Webking webbutveckling och it-konsulting ab