19 mars: På eftermiddagen spände jag ekrarna i framhjulet, det behövdes. Jag passade även på att byta kedjan på cykeln. Sedan tvättade jag mina kläder.

20 mars: Började packa mina väskor på morgonen. När det var gjort gick jag till ett Internetcafé för att bl a betala några räkningar. Sedan gick jag till banken och tog ut en del Zambiska Kwacha och växlade dem sedan till dollar. Detta p g a pengasituationen i Zimbabwe, dit jag cyklade på eftermiddagen. När jag passerade bron över gränsfloden började det regna. Men regnet kom inte från molnen, det kom från Victoriafallen som låg ca 500 meter bort. Gränspassagen gick problemfritt. På Zimbabwes sida av gränsen låg staden Victoria Falls. Där slog jag upp mitt tält på en camping. Sedan gick jag ut på staden och letade efter någon som kunde ta med mig på safari till nationalparken Hwange. Sedan gick jag tillbaka till campingen. Jag sade att jag ville växla pengar och de ringde efter en man som kunde det. Det är högst olagligt att växla pengar på svarta marknaden i Zimbabwe, men också högst nödvändigt. Detta p g a president Mugabe som varit allt annat än bra för ett en gång välmående Zimbabwe. Nu är landet i spillror och inflationen högst i världen, 1100%. Den officiella växlingskursen låg på 2 500 Zimbabwe dollar för en US dollar. Jag fick 12 000 per US dollar. Men det gäller att växla med rätt person och gömd i ett rum på ett hotell eller som jag, på campingen. För om myndigheter ser att man växlar svart kan man få hårda straff. Växlar man till den officiella kursen blir Zimbabwe ett av världens dyraste länder att resa i, till svarta börskursen blir landet ett av de billigaste. P g a den höga inflationshastigheten har pengarna ett utgångsdatum, det står på dem att de slutar att gälla den 31 juli 2007. Även de som är tryckta samma år. President Mugabe har totalt förstört förhållandena att leva i landet. Industrier har slutat producera. Folk är desperata. Vid ett tillfälle kom en man fram till mig och ville byta min slitna t-shirt mot en stor figur. Den var skickligt snidad ur fint trä, föreställande de fem stora djuren i Afrika. Denna figur skulle säkert vara värd ett par tusen kronor i Sverige. Tyvärr var den för stor för mig att ta med i mina väskor. Detta visar dock hur desperata folk är. De behöver kläder och tvål mm då det är för dyrt eller inte finns i landet. Detsamma gäller bensin, det är dyrt eller finns inte. På kvällen gick jag och handlade med en som jobbade på campingen. Han visade mig ett paket nudlar och sade att de kostat 2 000 Zimdollar en vecka tidigare, nu kostade det 8200. På kvällen packade jag vad jag behövde för safarin som skulle börja nästa dag. Resten lämnade jag i receptionen på campingen.

21 mars: Klockan 06:00 blev jag upphämtad utanför campingen av de som skulle ta mig på safarin. När jag såg deras sportiga bil blev jag lite misstänksam. Inte direkt ett safarifordon. När vi väntade på de andra som de sade skulle med blev jag ännu mer misstänksam. De hade troligtvis sagt att andra skulle med bara för att verka seriösa och välbokade. När de sade att de andra nog inte skulle dyka upp var jag ganska säker på att det aldrig fanns några andra bokade. De hade även sagt att en annan grupp skulle åka klockan åtta. Vi väntade på dem också, men de dök förstås inte upp. Jag sade att jag ville avbryta resan och ha tillbaka min bokningsavgift på 50 dollar pga att de hade lurat mig. De började prata om en avbokningsavgift på 100 dollar. Ju mer de pratade desto enklare var det att avslöja att de ljög. De skulle troligtvis ha tagit mig på safarin men de hade redan ljugit så mycket för mig att jag tyckte det var bättre att avboka. Vi hade en mycket lång diskussion och de hävdade att allt de sagt var sant, trots att det fanns så mycket motsägelser i deras yttranden. Till slut bad jag att få bli skjutsad tillbaka till campingen. Jag vet inte hur det hände men precis när jag skulle gå av började de ursäkta sig och erkänna att de ljugit. De blev riktigt trevliga. Jag fick inte tillbaka mina 50 dollar men de sade att de skulle fixa en gratisdag åt mig på en safaritur till Hwange med ett riktigt safariföretag. Som extra plåster på såren och för att lätta på sina skuldkänslor tog de mig på en kort runda till Nationalparken Victoria Falls för att titta på ett enormt baobabträd. Det var verkligen ett stort, gissningsvis 8 meter brett vid basen. På eftermiddagen gick jag till safariföretaget och lyckades puta ner priset ganska mycket för en fyra dagars safari i Hwange, dessutom fick jag min utlovade gratisdag. Jag blev lovad att få se många vildhundar, vilket var anledningen till att jag ville till denna park. Dessutom lovade han att jag skulle få se många noshörningar och sabelantiloper. Jag skulle bli upphämtad klockan åtta nästa dag.

22 mars: Strax efter åtta kom mannen och hämtade upp mig. Vi åkte taxi till busstationen. Där vi satte oss i en minibuss som skulle ta oss till staden Hwange. Vi skulle ta bussen dit eftersom jag fått en lågbudgettur. Men bussen åkte som vanligt inte innan den blivit fylld. När vi väntat en dryg timme gav vi upp. Bussen var inte en halvfull. Vi bestämde oss för att lifta vid stora vägen istället. Men redan innan vi hunnit gå dit blev vi upplockade och åkte sedan till avfarten mot nationalparken. Där blev vi upphämtade av guiden som skulle ta mig ut på safarin. När vi kom till campingen åt vi först innan vi åkte ut för att leta efter djur. Jag frågade guiden om chanserna att få se vildhundar, noshörningar och sabelantiloper. Han sade att chanserna var mycket små denna tid på året, speciellt för vildhundarna. Detta eftersom det var regnperiod och djuren inte behövde koncentrera sig kring vattenhålen. De var utspridda i bushen. När vi kom tillbaka hade vi bl a sett elefanter, geparder, vårtsvin, giraffer och kuduantiloper. Jag fick reda på att jag bara var bokad för halvdagssafarier istället för heldags som jag bokat. Mannen som bokat mig, Jackson, sade att det var hans lösning på att göra resan billigare eftersom jag fått ett bra pris. Jag berättade för honom att hela poängen med att vara i parken längre än normalt var att få spendera mer tid ute på safariturer. Inte att sitta halva dagarna på campingen. Jag lyckades fylla ut min tid i parken genom att följa med en dag med ett annat safariföretag, men jag fick betala 50 dollar extra för det.

23 mars: Åkte med det andra safariföretaget klockan 6 på morgonen. Det varå kyligt och vi fick en filt att värma oss under innan solen började värma. Delade bilen med en japanska och ett par australiensare. En tur på morgonen och en på eftermiddagen. Utöver det vanliga fick vi se en sabelantilop med kalv och en lejonhona på avstånd. Det finns många fåglar i nationalparken. Bl a såg jag fem olika arter av blåkråkor och varje gång de tog till vingarna var det som en explosion i blå nyanser.

24 mars: På morgonsafarin fick jag dela bilen med zimbabwiska indier. De var tråkigt sällskap då de inte var intresserade av djuren och mest klagade på guiden. På eftermiddagen fick jag sällskap av två sydkoreaner. Trots att de inte kunde mycket engelska var de trevliga att prata med. Utöver det vanliga såg vi en honungsgrävling och en sabelantilop. Jackson som skulle ta hand om mig hade jag inte sett sedan morgonen. Han sade att han skulle till byn för att skaffa mer vatten till mig. Men han dök inte upp på kvällen och andra sade att han drack öl och festade med tjejerna. Det var ju lördag. På kvällen träffade jag en familj sydafrikaner som jag pratade med ett tag. Vi åkte ut på en tur i deras bil utanför nationalparken och letade efter nattaktiva djur. Vi såg några kuduantiloper, springharar, ett piggsvin och några möss som sprang över vägen. Jag blev inbjuden till sydafrikanernas hus i Sydafrika och om de inte skulle vara hemma när jag kommer kunde jag alltid använda huset ändå.

25 mars: Vaknade på natten av ett kraftigt åskväder. På morgonen duggade det fortfarande och jag fick sitta under en presenning på safarin. Jag använde min sovsäck för att hålla mig varm. Den blev blöt. Tydligen hade de varit ute på en guidad vandringssafari. Vi såg några elefanter, antiloper, giraffer, vårtsvin och zebror. Guiden berättade för mig att en kvinna med barn blivit dödad av en elefant i parken dagen innan. De är verkligen farliga djur om man kommer för nära eller retar upp dem.
Frukosten som skulle vara inkluderad i min resa fick jag betala för själv, Jackson hade inte betalat för den. På eftermiddagen dök Jackson upp. Han sade att han inte lyckats få någon lift tillbaka dagen innan. Men ingen trodde honom. Vi åkte buss tillbaka till campingen där jag hade min cykel i Victoria Falls. Innan vi skildes åt på campingen sade han att han gjort av med alla pengar och fått lägga ut ur egen ficka. Därför ville han att jag skulle betala 50 dollar extra. Jag sade att jag inte var riktigt nöjd med resan. Han hade inte gett mig tillräckligt med safaritid som överenskommet (fick betala extra för det), han hade ljugit för mig innan om chanserna att se vissa djur och han hade försvunnit ut för att festa. Detta tyckte han inte var konstig och tyckte fortfarande att jag skulle betala mer. Jag trodde inte mina öron och hade inte väntat mig något liknande utanför Etiopien. När jag inte ville betala mer hotade han med att gå till polisen. Jag sade att vi skulle ses nästa dag istället tillsammans med hans chef på kontoret. Han gick med på det. När jag kom tillbaka till campingen fick jag reda på att alla priser i landet hade dubblats p g a inflationen.

26 mars: Gick upp klockan fem på morgonen för att se Victoriafallen i morgonljuset. Var där vid sextiden. Var lite orolig för att bli blöt i den kyliga morgonluften. Men när jag kom in stänket från fallen visade de sig vara rätt varma. Precis som på den zambiska sidan var det svårt att faktiskt få se fallen p g a allt vatten. Eftersom fallen hade mer vatten än på minst 20-30 år var dem mest dolda i stänket från det fallande vattnet. Då och då fick man glimtar av småsektioner av fallen. Max 100 meter åt gången. När man gick uppe på kanten av ravinen mitt emot fallen befann man sig mest i ett enormt skyfall från fallens stänk. Man kunde bara gissa sig till vilken utsikt som kan ses därifrån när det är mindre vatten i Zambezifloden. På eftermiddagen uppdaterade jag hemsidan. Hur det gick med uppgörelsen på kontoret får ni veta nästa gång.